aamyym

Minns du din allra första dagbok, med lås?!
- jag gör!
Jag minns också hur mycket jag skrev i denna. Ibland handlade det bara om de vardagliga
sakerna, såsom vem man lekt med i skolan och att man fick vara med och bestämma kvällsmaten
där hemma.
Då och då skrev man om lite mer "allvarliga" saker.
- Den där supersnygga killen som man var såå kär i, och som aldrig la märke till en!
- Bråket med föräldrarna, för att de var så förbannat orättvissa och alltid stod på syrrans sida.
- Kusinen som kom och sov över ibland och alltid skulle bestämma vad vi skulle leka, som alltid skulle ha de
bästa grejerna och de finaste barbiedockorna.

Idag femton (?!) år senare, sitter man och bloggar på nätet. Det finns inga lås, och vem som helst kan läsa - men poängen är den samma? Vi ska kunna skriva om de vardagligaste sakerna i våra liv, och om de jobbiga sakerna, man ska kunna lufta
sina tankar och funderingar - dock nämner man inte längre personerna vid namn.
- har jag fel, så rätta mej gärna!

Så varför blir jag påhoppad, när jag öppnar mej och berättar om min besvikelse och irritation över saker?